In My Mango Tree Blog

In My Mango Tree Blog

In My Mango Tree

Håll koll på:

In My Mango Tree Shop
In My Mango Tree Consulting

Playing shop

ShopPosted by Anna G 2015-11-22 15:21:35
Did you ever play shop as a child? I did, all the time. It was fun to organise the shop, with a counter, all the things for sale on display and to make the money. By the time it was ready to open and customers were called, we were already planning the next game. If the customers were not parents or other benevolent grown ups, there would ususally be arguments among the staff or between the shop keepers and buyers.

Like most other parents I have many years of experience from raising money for school trips and never ending seasonal activities for children. I am still not sure if it was primarily for the kids or for the parents. I have baked cakes, sold hot dogs and underwear to a fault.

Having a shop in a real world of tough competition, fast fashion and consumers who turn a blind eye to terms of production, is no child´s game. For some it may be satisfying to be creative when displaying the goods and to forever improve first impressions. Others may get a kick out of making a profit, or to see happy customers.

I admit I am not a sales person. I like to shop for a cause. I hate over consumption. I want people to think for themselves and especially before they buy anything.

But I love to make connections, especially where there was no understanding before. I love people to be fair to each other. I love people to take care of nature and those who have no voice and no choice.

I love it when you make a statement - whether it be through how you dress, how you use your money or your time. Yes, I love how you talk when something has to be said or how you keep quiet when something has to be silenced.

So - that is why I have a shop. On offer in my shop are choices. If you like, you can make a statement. You can make a connection with the women who have made something for you. You can be fair. You can take care. And it is my hope that I thereby will see happy customers! And if you choose to buy nothing, that is fine with me - as long as you had a good cause.

#inmymangotreeshop #fairtrade #slowfashion #womenempowerment #shopforacause #arkelstorp #africa #stoptheextinctionofspecies

Vi har blivit med butik

ShopPosted by Anna G 2015-06-08 11:44:13
Idag har vi faktiskt låst upp butiken, In My Mango Tree Shop. Jag mår nästan lite illa och skulle helst vilja försvinna ett tag. Redan hopar sig problemen: versionen för mobilen funkar inte, och jag väntar på att konsulten ska bli ledig och förhoppningsvis kunna hjälpa mig.

Men vad annat är att vänta, ville jag leva ett liv utan utmaningar och spänning finns det en hel del att välja på.

Jag har nu så länge varit helt fokuserad på att ställa i ordning webshopen, få hem varor, fotografera, prissätta, skriva beskrivningar, koppla, länka osv osv. Men det har ändå inte riktigt varit på riktigt, och ingen annan har sett vad jag har gjort. Jag har kunnat ångra mig...

Men nu - tänk om någon vill köpa! Vad gör jag då? Nu tar vi nästa steg.

Generalrepetitionen ägde faktiskt rum för mer än en vecka sedan, då ett stort gäng var här hemma och klämde, tittade och smakade på varor och surfade runt i testversionen på nätet. Sa vad de gillade, och inte gillade. Och faktiskt KÖPTE!

Och om några dagar har jag mitt första Home Party, för säkerhets skull hemma hos vänner som kan förklara för mig hur man gör!

Ja, usch vad läskigt. Och så spännande. Har jag verkligen gjort detta?

We could write a book!

ShopPosted by Anna G 2015-02-26 17:24:24
"We could write a book once everything landed your side!" skrev Lena från Namibia till mig häromdagen. Det höll jag med om, även om en sådan bok kanske skulle få en ganska begränsad läsekrets.
Det hon syftade på var vår första leverans av varor från Afrika till In My Mango Tree Shop. Lena, som äger Mio Petbeds och LalaEish (handgjorda hund- respektive barnprylar), blir först ut. All vår början bliver svår heter det ju, och det har inte varit någon ände på allt som nu skulle göras FÖR FÖRSTA GÅNGEN.
Nu är Lena klar att skicka sitt första paket, och jag, som till slut hade lyckats finna ett lämpligt transportföretag och fått kundnummer och inloggning m m, skulle idag göra min första beställning av frakten. E-posten och telefonerna har gått varma, kors och tvärs. Det verkade som om jag verkligen var den första som importerade från Namibia!
Nu är jag både svettig, kall och yr på en gång, och det ska verkligen bli spännande att se om det otroliga kan hända, nämligen att allt funkar! Lenas stackars man ska vänta med paketet på en avtalad adress på måndag mellan kl 12 och 4, och någon därnere ska komma och hämta det. Finns alla fraktsedlar, packlistor, fakturor, ursprungsintyg med mera med? Ja, man undrar...
Kommer paketet genast att fastna i tullen, vad blir det för tullavgift om det går igenom, kommer chauffören att hitta ut hit i skogen så småningom, eller blir det som vanligt att de ringer ute vid stora vägen och vägrar köra vidare???

Men - om man inte försöker, så är man bara en liten lort - eller hur var det?

Preferenstull?

ShopPosted by Anna G 2015-01-19 18:34:32
Under vintern har jag gått Tullverkets distanskurs om europeiska unionen, tullförfaranden, klassificering av varor, frihandel och ursprung, tullvärde, export och import. Nya världar har bokstavligen öppnat sig, men som vanligt när man lär sig något nytt, så är insikten i hur mycket det var man inte kunde, något deprimerande. Och hur mycket man snart kommer att glömma... Parallellt har jag deltagit i Skatteverkets utbildningar om till exempel moms, och jag tröstar mig med att även deras tjänstemän säger att tullreglerna är "rena grekiskan".

Även för en person med mindre kontrollbehov än jag, skulle det nog vara svårt att sitta här i Sverige och förklara för någon i Namibia att köp ditten eller datten och ordna sedan alla dessa papper, stämplar, intyg och skicka hit och dit - och sedan vänta i frid och fröjd. Jag känner ingen större frid, men - jag kan inte vara samtidigt i Namibia och Sverige, jag har själv valt att hämta varor därifrån, ingen har tvingat mig, jag kunde ha gjort något mycket enklare - nu handlar det om att lära sig att förtrösta. På andra, som INTE har gått kursen...

För vissa varor som importeras till EU så kan man få nedsatt tullavgift. Det kallas för preferenstull, om du känner för att gå in och kika i TARIC söksystem för tulltaxa, så kan du lära dig mer. Men för att man ska kunna få rätt till preferenstull, krävs att varorna kommer tillsammans med ett ursprungsintyg, och det ska vara stämplat av tullmyndigheten i exportlandet. Dessutom måste alla fakturor innehålla precis rätt information, inget får saknas. Spännande, eller hur?

För att återgå till tullkursen, så gjorde jag tydligen ett visst intryck. När jag till sist träffade mina lärare på Tullverket, efter att endast ha haft mail- och chattkontakt under många långa helger och kvällar, så utropade först den ene: "Oj, är det DU som är Anna Grönlund!" Därefter ropade denne till den andre: "Hörru Anders, DET HÄR är Anna Grönlund!". Jag vågade aldrig fråga varför... Ibland är det bäst att inte veta. (Såg annars för mig hur de ligger på golvet och kreverar av skratt efter att ha läst mina svar och kommentarer.)

Men titta gärna in på Tullverkets hemsida, den är faktiskt jättebra. Och när jag besökte tullkontoret i Malmö så fick jag Tullverkets hundkalender 2015, med tolv av de underbara hundar som tjänstgör för tullen, på bild. Hänger nu framför mig. På januaribilden syns Atlas, 2 år, labrador, när han söker igenom en bil, står under motorhuven. Han sägs vara sökvillig, lydig, temperamentsfull och ett riktigt energiknippe. Han är denna månads inspiration för mig!

Nu och i evighet

ShopPosted by Anna G 2014-10-16 20:44:46
Idag har jag gjort en sällsam resa i tiden. Jag har haft förmånen att få besöka kulturreservatet Örnanäs, väster om sjön Immeln. För er som för en stund vill stanna tiden kan jag varmt rekommendera resmålet. I synnerhet om ni har sällskap av den duktiga familj som förvaltar gården, och med vars hjälp man lätt som tanken förflyttas fram och åter under flera hundra år.

Med i sällskapet var tre "brödrar", som visserligen inte var bröder, men som sade sig vara släkt med varandra. När jag frågade lite närmare om släktskapen berättade de att två av dem var femmänningar och den tredje deras tiomänning. Fundera en stund på detta!

Under tiden kan jag berätta att min faster i slutet av åttiotalet upptäckte att vi var släkt i dubbel bemärkelse. Min mor och far hade en gemensam förfader, som levde mellan åren 1742 och 1816. Med tiden kom generationerna att halta något, och således är jag sexmänning med min pappa, och min mamma är femmänning med min farfar. När mina föräldrar träffades hade släktskapen för länge sedan fallit i glömska. Jag minns att det kändes märkligt att få veta, men det är nog inte särskilt unikt.

Många av oss känner till våra förföräldrar tio släktled bakåt i tiden, men hur många av oss vet vilka våra nu levande tiomänningar är?

I såväl det traditionella svenska som afrikanska samhället var tidigare och kommande generationer ständigt och samtidigt närvarande, genom händers verk i saker, byggnader och landskap runt om och vetskapen om att allt detta skulle lämnas vidare. Det var inget kusligt med det, utan en fast punkt i vardagen. Nu och då flöt samman. När de flesta har dragit upp rötterna är nuet det enda verkliga och viktiga.

När jag körde från Örnanäs tänkte jag vidare på tiden, och det lilla ordet nu, och hur vi alla bär evigheten inom oss. Om ni undrar över kopplingen mellan ovanstående filosofiska utläggning och In My Mango Tree Shop, så kommer den här. Jag får erkänna att jag ibland är lite bekymrad över att uppfattningen om vad som är nu ska skilja sig något åt mellan mina leverantörer i Namibia och mina kunder i Sverige. "Beställ före kl 19 så skickar vi din vara samma dag!" lovar svenska nätbutiker. Jag får nog istället lov att marknadsföra väntan på varan som något i grunden gott!

När jag bodde i Gweru beställde jag en gång en brevkorg av en kvinna som brukade komma till min grind. När varan väl kom hade så lång tid förflutit att jag hade hunnit glömma bort det hela, och istället för den lätta fyrkantiga korg som jag trodde att jag skulle få fick jag en svagt oval korg av så robust slag, att jag utan oro kunde lasta den med minst tio kilo frukt. Den unika vackra korgen pryder ännu mitt vardagsrum, här i Sverige.

Alltså - om du tar dig tid att vänta, får du all tid i världen plus det oväntade!Kan det bli bättre?







På planen med klacken i ryggen!

ShopPosted by Anna G 2014-10-14 21:36:46
Rubriken är ett citat som susade förbi på bilradion på väg hem, från en fotbollsspelare som talade om känslan att stå på planen "med klacken i ryggen". Jag fattade först inte vad han menade, men det gör säkert ni, kära läsare, direkt...

Jag befinner mig kanske inte riktigt på "planen" än med min In My Mango Tree Shop, snarare i omklädningsrummet, men jag har verkligen "klacken i ryggen". Jag vill tacka min stora hejaklack för allt stöd och all uppmuntran hittills.

Sedan jag skickade ut en liten påminnelse om min "mangoundersökning" (=marknadsundersökning) sistlidna helg har svaren börjat strömma in. Spännande!

Lördagen och söndagen tillbringade jag annars åtskilliga timmar framför Tullverkets sammanställning av mer än tjugofemtusen varuklassificeringskoder. Att finna rätt tullkod för alla mina varor kändes som att leta efter en nål i en höstack. Jag tror att jag får boka in en tid med någon tulltjänsteman, när jag väl bestämt vad jag ska börja importera. Vissa varor är befriade från tullavgift, vilket ju har en positiv effekt på det slutliga priset, så det är viktigt att hamna rätt!

Förra veckan fick jag äntligen bilder på underbara smycken från Frieda Lühl Jewellery, så jag kunde uppdatera varukatalogen.

Har fått flera frågor om hur pärlor och detaljer i smyckena av strutsäggskal tillverkas, så det får jag ta reda på mer om. Handgjorda är de i alla fall! Dem har jag tänkt importera från OMBA, så är någon nyfiken kan ni även gå in på deras hemsida, http://www.omba.org.na/ och kika.

Vet förresten inte om någon läser mina inlägg, men de fyller i alla fall en funktion för mig själv, både som summeringar och avstamp på vägen.

Nu stampar vi vidare!

Folkets jubel?

ShopPosted by Anna G 2014-09-29 21:34:03
Nu har det gått några veckor sedan mitt första inlägg. Det blir inte alltid som man tänkt sig, och senaste tiden har präglats av sorg och vemod för oss, då vi miste en mycket älskad fyrfota familjemedlem. Eftersom jag faktiskt inte är egen företagare riktigt än, har jag tillåtit kvällarna att gå utan att sätta på datorn och skriva på min blogg. Jag har tillåtit mig själv att vara förkrossad. Men nu hoppas jag att energin snart ska flöda igen, eller åtminstone börja porla.

Bloggandet försvåras fortfarande något av att en annan fyrfota vän, katten, sitter på tangentbordet...

Sedan jag öppnade min hemsida har jag emellertid fått mottaga omgivningens jubel. Om framgången för In My Mango Tree Shop skulle mätas i den positiva respons jag hittills fått, så kunde jag vara mer än förväntansfull!

Jag har ännu så länge endast fått ett svar på marknadsundersökningen, men stort tack för det! Omsorgsfullt nedskrivet med varubeteckningar och prisintervall. Det var intressant och spännande. Det är svårt när man inte kan röra vid sakerna, inte känna tyngden i handen, lukta och prova! Det förstår jag så väl. Jag är själv inte så begeistrad av näthandel av den orsaken, och tanken med mina aviserade homeparties och visningar är just att stilla begäret hos oss, som inte bara vill se utan också röra!

Mina vänner har fnissat vid tanken på mig och "homeparties", de som känner mig vet att det är obruten mark för min del. Men - så tror jag - jag kommer att älska det! Tänk att få berätta om Afrika, och dem som har tillverkat produkterna jag säljer. Kommer man ens att kunna stoppa mig?

Muntligen har flera gett spontana synpunkter på innehållet i varukatalogen. Strutsäggskal har rönt mycket intresse, och en sådan "smal" pryl som bokmärken, för att nämna något.

Lena, som tillverkar saker för husdjur och småbarn, skickade bara bilder på hund- och bebisgrejor, men hon kan göra så mycket mer, så där finns också stor potential.

Jag har även fått värdefulla synpunkter på sådant som är viktigt att tänka på vid import av kosmetika. Dags att kontakta Läkemedelsverket!

.











Ett frö gror

ShopPosted by Anna G 2014-09-16 18:38:22
Ett frö till In My Mango Tree såddes nog redan på nittiotalet på kontoret vid City Council i Gweru, Zimbabwe, där jag delade arbetsrum med två zimbabwiska kolleger, en miljöinspektör vid the Pollution Control Section och så chefssköterskan vid City Health Dept.

Ganska ofta kom de sköterskor som var ansvariga för de olika klinikerna i staden (som våra vårdcentraler) till vårt kontor, för diverse möten. Varje gång avslutades mötena med en dans. Alla kvinnorna, i sina vita uniformer, dansade i en ring, ackompanjerade av egen sång och klapp. Man turades vid om att gå in i ringens mitt och dansa, medan övriga skrattade och "ululelade" uppmuntrande.
Naturligtvis inbjöds jag alltid att vara med, trots att jag varken deltagit i mötena, eller var sköterska. Att tacka nej var otänkbart, och trots att jag först var generad och kände mig klumpig och ovig, vande jag mig snabbt.

Jag tänker ofta att många av våra möten här hemma i Sverige skulle må bra av en och annan dans, där vi alla - för en stund - får stå i centrum för kamraternas jubel och vänliga uppskattning. Oavsett om vi under mötet varit eniga, eller ej!

De kvinnorna, och så många andra som jag mött i Afrika, har gett mig så mycket energi, som jag alltid har känt en pockande lust att dela med mig av. Vi har också mycket att ge dem, och det utbytet hoppas jag kunna åstadkomma genom In My Mango Tree Shop.

Vi förknippar gärna Afrika med bistånd, och jag har själv varit där som biståndsarbetare. Vem det var som då fick bistånd kan man fundera över, och för övrigt har vi alla, både privat och som grupp, behov av bistånd då och då. De kvinnor i Namibia, och övriga Afrika, som jag kommer att jobba med, vill både få ge och ta emot.
In My Mango Tree Shop ska inte syssla med bistånd i första hand, utan affärsverksamhet. Affärer på lika villkor - det tror jag på!

Här på bloggen är det tänkt att du ska kunna följa hur vi tar form.

Fortsättning följer!