In My Mango Tree Blog

In My Mango Tree Blog

In My Mango Tree

Håll koll på:

In My Mango Tree Shop
In My Mango Tree Consulting

Losers United

ConsultingPosted by Anna G 2015-10-16 11:47:48

Had some time to myself last night, but instead of doing all the things I had planned I passed out on the couch. Woke up to the pling of a friend request on Facebook, confirmed, and fell asleep again! When I finally got up (to go to bed...) I noticed that my new "friend" had sent me a message (or so I thought), and it was a bit of a shock: I do not know this person very well, and yet it was like in the song: "Strumming my pain with his fingers, Singing my life with his words, Killing me softly with his song".

How could this stranger have guessed my feelings, I wondered, until I found my reading glasses and noticed that the "message" had more than 50 likes, and judging by all the comments a lot of "friends" had been equally touched by his very personal words.

I have another friend who says that she would never allow herself to appear to be anything but successful on Facebook (or any social media). Since she is a business woman she does not want to take the risk of losing any clients, because assumedly, nobody wants to make business with a loser.

And finally there is the guy who hates successful people so much that all his entries on Facebook are about his failures. Apparently he has thousands of fans.

I guess that in business and life alike, you cannot win them all. Do you even want to? Is it worth it?

Personally I too get rather bored by success. Inspired – maybe – but it does not grab me. I want to be touched, to laugh, cry and to be confirmed. Maybe that is why I am probably a useless business woman, I allow my feelings to blur my vision – and the No 1 Goal for every business, to make a profit.

I have my moments – when I feel strong, and if not successful, at least good enough. But many days I feel that I could join the Losers Club. I too could make a lot of entries filled with misery and failures.

Some would laugh, some would pity me, others still would be disgusted and make sure to avoid me, at least in business. But I believe that some would actually be TOUCHED, and say to themselves: “This woman is authentic, experienced and generous. I feel I can trust her, and to work with her I would never feel intimidated.”

I do not know, but I guess it would be rather a small crowd of fans. After all, everyone wants the underdog to win and not continue to lose?

But in the meantime – is there anybody out there who would like to join my club for losers? Losers United. I would love to hear from you, and to be touched.

So - get in touch! #filippastar (always a winner of course) and I are waiting.









Höstglöd

ConsultingPosted by Anna G 2015-10-01 15:13:21
Första oktober och den första höstdagen, känns det som. Har eldat i sättugnen för första gången sedan i våras. Nästan lika längesedan som mitt senaste blogginlägg, så varsågoda:

Jag "blär" i Dialektord och folkliga uttryck, med gängse och alldagliga uttryck i Bredaryd och dess omnejd, ett resultat från en studiecirkel inom logen 4211 i IOGT-NTO. Den väcker många minnen till liv från min barndom i en av de mest företagsamma delarna av Sverige, med orter som Anderstorp, Bredaryd, Gislaved och Gnosjö. Minnen av strävsamhet, där "fritid" och arbete flöt samman, där alla var välkomna bara de ville arbeta - även främlingar, och där "missionsauktioner" (med insamling till kyrkans mission i fattiga länder) hörde till årets stora händelser. Man förväntade sig aldrig någon hjälp från stat eller kommun utan man hjälpte varandra inbördes och tog egna initiativ. Man skulle vara "gohällig" (trevlig och hjälpsam) och inte "flå te se" (förse sig onormalt) eller "masa se" (vara alltför långsam).
Jag är så tacksam för min bakgrund och för att jag har fått lära mig att möta alla människor med respekt. Tack Bredaryd!

Nu är butiken, In My Mango Tree Shop, i ordning och jag har fina trycksaker att sprida som reklam och information. Nu ska konsulten väckas till liv, och förhoppningsvis börja glöda i likhet med höstfärgerna utomhus.

Det känns svårt, för något som jag också fick lära mig när jag var barn var att jag inte skulle förhäva mig. Att påpeka för folk att jag är den enda konsult de faktiskt behöver just nu, den absolut bästa - ja, det känns som att gå före alla andra på ett kalas i Småland och ta av ostkakan - en stor portion från mitten av formen!

Kvalitet talar för sig själv, eller? Jag hoppas i så fall att jag håller måttet, och att mitt arv från kära Småland hjälper mig.

En bild säger mer än tusen ord, heter det också. Här kommer den!



Fritt fall

ConsultingPosted by Anna G 2015-04-17 15:46:37
Jag befinner mig i fritt fall. Det sa jag till två vänner och arbetskamrater för några veckor sedan. Jag såg i deras ögon att det lät hemskt.
För mig var det en insikt och faktiskt en tröst, men det hade jag inte tid att förklara för dem.

För tre och en halv månad sedan avslutade jag en trygg tillvaro som anställd och kastade mig ut i en för mig ny verklighet, som egen företagare.

Jag märkte dem inte först, men så småningom pockade de på uppmärksamhet - de destruktiva krafterna i mitt inre. Likt förskrämda barn eller kaxiga smådjävlar flög de ut ur garderoben, när jag till slut blev tvungen att öppna dörren.

De sa att jag inte kunde, inte orkade och kanske inte ens ville leva mitt nya liv. Att det var oansvarigt att välja otrygghet när man har försörjningsansvar, att det var alldeles för många nya saker som jag måste lära mig, att jag egentligen inte är bra på något alls. Det var bara ingen som hade märkt det förut.

Det var panik, sömnlösa nätter, förlägenhet och skam. Det var till och med ett och annat lågvattenmärke, med en filt över huvudet eller en förskräcklig såpa på TV.

En dag kom det för mig: jag befinner mig ju i fritt fall - jag har inte fast mark under fötterna, och det kommer kanske att dröja länge innan jag har det, men det är ju inte konstigt om det känns just konstigt! Det är ju självklart. Man kan naturligtvis inte lära sig att flyga utan att ha fritt luftrum.

Så - för mig blev den tanken en tröst, och när jag delade tanken med mina vänner, var det bara ett konstaterande. En mogen insikt. En förklaring. Det kändes som att min fallskärm hade börjat att vecklas ut, och jag kan börja njuta av utsikten.

Jag har fått möta många sidor hos mig de senaste månaderna, och jag har insett att jag är rädd för det mesta. I dagens tidning stod det att pantofobi betyder rädsla för allt. Just det! Men jag har också kommit fram till att det är en sak som jag aldrig har varit rädd för: MÖTEN MED MÄNNISKOR. Jag har alltid varit helt obesvärad i möten med både kända och okända, med unga och gamla, dignitärer eller medelmåttor och jag kan tala inför två eller åttahundra personer, det spelar ingen roll.

Och det var ju det som jag ville satsa på i mitt företag! Möten! Jag vill inte möta mina kunder som en supermänniska, och det kanske inte heller säljer att säga att jag är pantofob - men jag vill att du ska veta, att jag känner mig helt trygg i mötet med dig, och att du kan känna dig helt trygg med mig. Vi kan flyga tillsammans. Var och en med sitt unika bagage. Med eller utan fallskärm.



Inte längre på samma sida?

ConsultingPosted by Anna G 2015-01-31 17:11:48
Häromdagen var In My Mango Tree Consulting på Bromölla kommun för att hålla i ett möte i VA-gruppen. Jag fick då träffa den nye tekniske chefen för första gången. Han förhörde mig noga om de uppdrag som hans företrädare redan gett mig för kommunens räkning. Hur många timmar, timkostnad, varför och så vidare. Den "gamle" chefen satt med, och tyckte att det var bäst att jag fick några ärenden till, som låg på hög. "Låt du Anna göra dem". Den nye chefen var, av goda skäl, tveksam.

Den nye chefen gjorde precis som han borde, han tog ansvar för förvaltningens kostnader och försökte ställa dem mot nyttan av att ta in dyra konsulter. För honom var jag ju en total främling, en av många andra.

Med förnuftet har jag naturligtvis insett att jag inte längre är anställd på tekniska enheten i Bromölla, men nu gick det verkligen upp för mig - jag och den tekniske chefen tycktes inte längre stå på samma sida. För mig, som suttit så många gånger i den stolen och rapporterat till mina chefer, var det en aha-upplevelse. Nu var jag plötsligt en ifrågasatt individ, som kanske bara vill sko sig på skattebetalarnas bekostnad? Osjälvisk allmännytta är nog inte det första många tänker på när de hör ordet "konsult".

Fel, fel, fel så klart! Änglar respektive rötägg, eller "göra-minsta-möjliga" finns i alla yrkeskårer. På alla arbetsplatser finns en brokig samling. Jag har träffat många konsulter som gratis har delat med sig av en massa kunskap och erfarenhet, för att vi har delat ett brinnande intresse för något.

När jag höll i mötet med VA-gruppen fick jag gång på gång rätta mig själv. "Vi ska göra si" och "vi borde göra så" fick rättas till "NI ska.." och "NI borde...". Mina gamla arbetskamrater skrattade åt mig, och för dem är jag fortfarande samma gamla tjatmoster. De verkar förutsätta att jag bevakar samma intressen som jag alltid har gjort. För att jag är den jag är. Konsult eller ej.

Så - kanske vi står på samma sida, trots allt? Det vill jag gärna tro!





Ta steget till eget...

ConsultingPosted by Anna G 2014-11-10 22:13:49
"Ta steget till eget" står det på två kassar som jag har fått den senaste tiden, ja på den ena står det till och med: Ta steget till eget och få en kalasstart!

Den första fick jag då jag besökte Nyföretagarcentrum på Krinova i Kristianstad. Jag fick då lov att presentera min affärsplan för ett proffs, och vi gick tillsammans igenom den och min budget.

Den andra fick jag då jag några veckor senare deltog i ett Starta eget-café.

Om det första tillfället var en bekräftelse på att jag var på rätt väg, så var det andra egentligen överkurs, för jag hade nog kommit längre än de flesta som var där. Men det var ju inte heller fel!

Det finns naturligtvis många fördelar med att kunna smyga igång ett företag medan man ännu befinner sig i en trygg anställning. Nackdelen är att det är svårt att uppbåda tillräckligt med energi för att samtidigt avsluta och inleda.

I det arbete som nu lider mot sitt slut har jag tusen och en uppgifter som ska slutföras eller lämnas över, det ska rensas och arkiveras och skrivas listor till en efterträdare, som ännu inte är utsedd. "Jag måste hinna göra det, jag får inte glömma bort det, vem ska ta över det..." och så vidare. När arbetsdagen på tekniska enheten i Bromölla kommun är slut, tar arbetskvällen på In My Mango Tree vid, och tankarna är desamma. "Jag måste göra det ikväll, jag får inte glömma bort...". Och när jag kanske bara har orkat lägga mig i soffan med katten och dra filten över huvudet: "Jag måste göra det imorgon kväll...".

Sedan mitt senaste inlägg här på bloggen har det ändå hänt en del, förutom de två tillfällen jag beskrev ovan.

Till exempel är verksamheten nu officiell (!) och registrerad både för F-skatt och moms hos Skatteverket. För att kunna göra det var jag tvungen att beräkna såväl nettoomsättning som överskott för företagets första räkenskapsår, och för de olika delarna - import/återförsäljning respektive konsultverksamhet. Dessutom finna rätt SNI-koder hos Statistiska centralbyrån.

Jag har anmält mig till inte mindre än TRE informationsträffar hos Skatteverket, om skatt för företagare, allmänt om moms och moms vid utrikeshandel.

Jag har varit hos banken och öppnat TVÅ bankkonton, ett för IMMT Shop och Consulting vardera, ordnat bankgiro, internetbank för företagare och beställt "Business Card". De hade dessutom ett färdigt paket för betalning vid e-handel och ett för bokföring.

Jag har satt ihop ett CV, med mitt namn i stor röd skrift och smickrande foto. Jag har skickat det till två olika testgrupper, ändrat, skickat ut igen, ändrat - men nu får det vara klart. För att citera en i testpanelen: "Det här är SÅÅÅ du, Anna!". Det ska nu distribueras till alla dem som jag hoppas ska vilja anlita och försörja mig som konsult! Gode Gud hjälp mig, för det är ovant att behöva göra reklam för sig själv.




Konsten att ta betalt!

ConsultingPosted by Anna G 2014-10-10 23:16:07
Rubriken har jag lånat från en föreläsning som mitt fackförbund bjöd på igårkväll, riktat till företagare, både blivande och etablerade. Jag satt längst fram med blicken fastnaglad vid föreläsaren, så att jag inte skulle missa ett enda ord. Folk runt mig antecknade och tog bilder, men jag gjorde som jungfru Maria - jag tog istället allt till mitt hjärta.

Man kan sätta ett pris på sin produkt eller tjänst utifrån vilka kostnader man har för verksamheten, vad man tror att kunden vill betala eller vad man själv tycker att man värd.

Föreläsaren Maria hade ett roligt exempel från en förskola där barnen hade tillverkat änglar och tomtar, och i sann företagsanda bad man dem sätta pris på sina alster. De änglar och tomtar som personalen hade hjälpt till med, för att det var bråttom kanske - eller skulle bli "fint", fick ett lågt pris av barnen. De hålögda änglarna och sneda tomtarna, som var barnens helt egna - de värderades däremot högt. De var ju också unika.

Frågan är var någonstans i livet vi sedan lär oss att inte längre värdera oss själva så högt?

Många är nog beredda att betala lite mer, och kanske lite till, för en vara som känns unik. Tänk att jag är utvald att äga denna sak, som är den enda i sitt slag i hela världen! Ja, typ...

Fast är man till exempel en tuff tonåring, ängslig inombords, så vill man förstås vara säker på att köpa det som alla andra har. (Nåja, jag kommer nog inte att sälja till så många tonåringar.)

Om man är konsult tyckte Maria att man borde ta betalt för att man är trevlig! Jag tror att det är svårt att ta med i en offert, men om jag tänker mig att en trevlig och en otrevlig konsult har gjort ett lika bra jobb, så är det så klart inte svårt att gissa vem som anlitas om och om igen.

Återstår att se om jag lär mig konsten - att ta betalt!



En konsult föds

ConsultingPosted by Anna G 2014-09-16 19:00:41
Under årens lopp har jag arbetat med många konsulter. De flesta oerhört sympatiska och generösa. Jag har beundrat flera av dem. Jag har alltid varit beställaren/uppdragsgivaren och den som granskat deras arbete. Jag kan inte påstå att jag någonsin har känt mig särskilt sugen på att själv bli en.

När det nu har blivit känt att jag ska sluta på mitt jobb, för att starta handel med södra Afrika, är det flera som har påpekat att det vore synd om min kompetens och erfarenhet inte kom till nytta längre. Det har gjort mig förvånad (och smickrad förstås), och även om jag hittills har varit så uppfylld av lusten att "göra något annat", så gissar jag att jag skulle kunna sakna mina hjärtefrågor, som naturvård, vattenförvaltning och grön planering - för att nämna några.

När mitt trygga liv som anställd nu går mot sitt slut är det upp till bevis! Jag måste lära mig att sätta ett pris på mina tjänster och att sälja mig själv. Det finns redan många duktiga konsulter på marknaden. Spännande och nervöst!

Vi får se om det låg någon sanning bakom kommentarerna om min "kompetens" osv, eller om det mest var vänliga tillrop.

Jag tänker mig att inkomsterna från Consulting kan göra det möjligt för Shop att pröva sig fram och växa långsamt. Två grenar på mitt mangoträd!

Här på bloggen kan ni få läsa hur det går!

Fortsättning följer!

« Previous